Topp30

01 Flying Lotus & Kendrick Lamar Never Catch Me
Från en briljant skiva står Kendrick Lamar-samarbetet ut. Hetsigt och lugnt, framtid och dåtid.

02 Run the Jewels Lie, Cheat, Steal
Svårt att välja från skivan, finns många som skulle kunna platsa. Men det är den här jag återvänder till hela tiden. Hård och kompromisslös (everybody doin’ it).

03 D’Angelo & The Vanguard Sugah Daddy
Så fanns den bara där helt plötsligt, Black Messiah. Från ingenstans, den där skivan som aldrig hittade ut. Ytterligare ett exempel på varför vi alltid gjorde rätt på dagensskiva.com när vi väntade till januari med att utse årets skiva. (Även om albumet nog är trea för mig, precis som låten är trea på listan.) Tack för att han äntligen är tillbaka.

04 Mac Demarco Salad Days
Trodde aldrig det skulle bli något särskilt av Mac Demarco. Trodde inte jag gillade den när jag hörde den första gången. Kändes som det gjorts förut och mest var trist. Men den växte och växte. Mot slutet var det en av mina mest hörda skivor från 2014.

05 Chet Faker Talk is Cheap
Liksom Chet Fakers var. Moll och långsamt, som så mycket annat jag lyssnat på i år. Det är något med Chet Faker som sätter sig på hjärnan. Något som retar lite, precis som hans jävla namn. Chet Baker Faker.

06 Scott Walker & Sunn 0))) Bull
Briljant, långsamt, tungt och långt. Scott Walker som domedagscrooner och Sunn 0))) som får högtalarna att vibrera.

07 The Bug & Flowdan Dirty
Från ett album som riktar sig åt många håll sticker de hårdaste och mörkaste ut. Flowdan själv släpper inget vettigt, så allt är egentligen The Bug.

08 Ala$ka Bomberjacka
Det jag tycker bäst om med Ala$ka är att det bland annat är musik om realpolitik. Nästan i alla fall. Klätt i smart musik. Jag skulle gärna valt $t€fan Ingv€$ istället men det går ju faktiskt inte att välja bort Bomberjacka.

09 Linda Pira (+ Kumba, Rosh, Cleo, SEP, Vanessa Falk, Rawda, Julia Spada, Joy) Knäpper mina fingrar – Remix
No Diggity igen och fortfarande svinbra. Särskilt i den här kontexten. Det är såna här låtar man spelar när någon annan festival än Stockholm Music & Arts väljer att boka artister helt ojämnt.

10 Lorentz (+ Jaqe, Duvchi, jj, Joy) Där dit vinden kommer
Hade kunnat välja flera andra från Kärlekslåtar. Har spelat dem så många gånger (även hemma, trots att Fifi hatar det med kraft).

11 Karen O & Ezra Koenig The Moon Song
Jag är naturligtvis färgad av en av 2014:s filmupplevelser, men jag gillar den verkligen. Karen O:s soloskiva var skittråkig, men hon har det, det har hon visat många gånger förut så jag kommer lyssna på nästa skiva också.

12 Open Mike Eagle Qualifiers
Open Mike Eagle samtalar i stort sett med oss, talar till rätta. Rätt slappt och oglamoröst.

13 Far & Son Alla ska med
Provocerande jävla skitar. Men alla vet det ju redan, inget är förvånande varför provokationen tar ett varv runt och bara blir en spegel mot samtiden. Klart man inte får rappa om att man ska behandla politiker som att de hette Lindh eller Palme. Vad menar de då, varför, vem är det som menar något när vi lyssnar och provoceras? Jävla bra hur som helst.

14 Aphex Twin CIRCLONT6A [141.98][syrobonkus mix]
Så många lager, så nonchalant, så Aphex Twin. Lade märke till att core-publiken tyckte det var trist. Men vad spelar det för roll när det är bra.

15 Owl John Don’t Take of the Gloves
Undrar om jag hade gillat det så mycket om han inte haft det där ansträngda ljudet när han sjunger ut that sucker punch, nästan ett läspande ljud. Det är något fel där som gör att jag älskar det.

16 Behemoth O Father O Satan O Sun!
O Behemto! Blir alltid lika glad av er. Sju minuter polsk döds. Begravda gitarrsolon, rytsång, dödsänglars körer. (Och alltid, alltid när jag lyssnar på Behemto tänker jag på er, kära vänner. Much love.)

17 Dan Michaelson and the Coastguards Bones
Jag tror jag alltid har lite behov av sorgliga, drabbade män. En spegel kanske. Men det är vackert också.

18 Björns vänner En ny hund nu
Jag är märkvärdigt svag för sån här pop på svenska. Men jag fattar inte varför ep:n var så mycket bättre än albumet som kom senare.

19 LITE Bond
Instrumentalt och upprepande. En sån där låt att fastna för och återkomma till om och om igen. Precis som gitarrslingan återkommer om och om igen.

20 FKA Twigs Lights On
Jag blir inte riktigt klok på FKA Twigs. Jag kan tyckte det är tråkigt och skitbra i precis samma låt. Får inte grepp på vad det är, men kan heller inte bara låta henne vara. Musik som sätter fast krokar i mig och vägrar lämna mig i fred.

21 Little Jinder & Julia Spada Nått är väldigt fel
Ungefär som Little Jinder. Första gången jag hörde henne var jag nästan arg. För att det är ju inte bra, men jag kunde heller inte sluta prata om henne. Pratade om Little Jinder med människor som jag aldrig pratar musik med. En känsla av att inte förstå, av att missa någonting. En känsla jag sällan får utan att det finns något där. Och så långsamt åt sig Nått är väldigt fel in i mig. Jag spelade den om och om igen, nästan som i hemlighet för mig själv. Utan att riktigt erkänna att jag gillade. Vad innebär det nu för Little Jinder och mig? Ingen aning, känner mig fortfarande misstänksam och gammal när jag lyssnar. Men det är någonting där.

22 Mapei Don’t Wait
Eftersom jag lyssnar väldigt lite på musikradio var Charlotte tvungen att hitta den här till mig när hon delade musik till vår delade spellista i Shanghai. Bra grejer. (Men resten av det hon givit ut är råtrist. Varför? Hon kan ju uppenbarligen.)

23 Erato Everybody’s Going to Die
Vem hade gissat det när de gjorde en keso-cover av Robyn.

24 Hozier Take Me to Church
Varför kommer såna här singer/songwriters alltid fram oavsett vilket år vi skriver i kalendern? Hur många gånger har det här gjorts förut? Det spelar ingen roll, jag gillar det ju.

25 Tami Tamaki I Never Loved This Hard Before
Så digitalt, robotlikt, könlöst och samtidigt köttigt och drypande. Svinbra och något att följa under 2015.

26 Kent La Belle Epoque
Jag hade aldrig någonsin trott att jag skulle ha en Kent-låt på en bästa-lista igen. Någonsin. Jag brukar lyssna igenom skivorna när de kommer, men mest för att bekräfta min uppfattning om att de är fördjävla tråkiga. Men så gör de La Belle Epoque och där finns det. En tonsatt dikt om samtiden. Och då ska vi ändå tänka på att de börjar från minus varje gång, så jag gillar verkligen det här. Trots kören i refrängen.

27 Usher Good Kisser
En sån där låt man hör från bilradion, som bara golvar. Men det är ju Usher, vem bryr sig om Usher? Jag tydligen.

28 Honeyblood Super Rat
Super Rat låter som något jag hörde för länge sedan. Något som jag lyssnade på med hörlurar i en walkman eller alldeles för högt på mitt rum. Något från när musiken var allt. Att sitta på golvet och lyssna. Knappt dricka vin ens. Ni vet vilka ni var. Det är därför låten är bra och för att den faktiskt står för sig själv. Varje generation är ny.

29 Sarah Riedel Muta dagen
En ganska tidlös eller kanske nostalgisk sång från Sarah Riedel. Hennes första soloskiva. Kommer antagligen aldrig förlåta mig själv för att jag skrev namn på det sätt jag gjorde när jag skrev om henne och Nicolai Dunger om Cornelis vs Riedel. Men jag gjorde det för att hennes röst är så välbekant, som något som hör hemma i mitt musiklyssnande. Det är fel att säga att jag inte lägger märke till den för det gör jag. Men den är naturlig, hemma. Och så låter hon när hon är ensam också. I traditionen, men med egen smak.

30 Wildbirds & Peacedrums Everything All the Time
Start och stopp, rytm och sång. Orkar aldrig med särskilt mycket Wildbirds & Peacedrums, men de får till det ibland på låtnivå.

Let There Be Light med Sunn 0))) & Ulver borde fått vara med, men det är egentligen ep:n jag gillar. Och Sunn 0))) är redan med en gång på listan (med Scott Walker).

Sen borde Elvira Nikolaisen & Mathias Eicks ballad You Can Have Him och Zebra Katz & Boyfriends W8wtf fått vara med, men de släpptes 2013 och 2012 och jag hittade dem för sent.